Välkommen till Avlivningskliniken Tusenskönan

Aktuellt, Skönlitteratur
Martina Montelius nya bok Avlivningskliniken Tusenskönan har fått strålande recensioner. Boken handlar om den framgångsrika kommunikationsdirektören June, som är så till den milda grad trött på det här pk-samhället, att hon bestämt sig för att avsluta sitt liv vid 48 års ålder. Tur att Martina Montelius har skapat Tusenskönan.
Varför ville du skriva om en självmordsklinik?

– Jag har funderat över självmordskliniker i minst tio år. Nu när Nederländerna tillåter dödshjälp för patienter med  psykiatriska sjukdomar har ämnet på nytt blivit högaktuellt för mig. Dessutom är det ett sätt att bearbeta min dödsskräck.

Bokens huvudperson är June, vad tycker du om henne?

– Hon representerar allt som skrämmer mig i dagens politiska debatt. Det var därför jag skrev fram henne. Jag ville göra ett försök att tränga in i en hjärna jag varken förstår eller sympatiserar med.

Är boken en partsinlaga i dödshjälpsdebatten?

– Nej. Det här är först och främst en roman. Den handlar om individerna den skildrar, och kanske om en överdriven version av vissa aspekter av vårt samhälle. Dessutom arbetar jag alltid mycket medvetet med språket när jag skriver; språket har sin egen mening och vilja i min text, eftersom språket är ett slags levande väsen.

Vi har ju inga avlivningskliniker, men boken är ändå en ganska skarp kritik mot delar av vårt samhälle, vad vill du att den som läser ska ta med sig?

– Man kan läsa Avlivningskliniken Tusenskönan på flera nivåer. Den som vill kan läsa den för att skratta. Eller för att bli rädd. Men det går också att reflektera över brutaliteten i delar av vår samhällsdebatt i dag, och över den absurt långt drivna kapitalism som är Tusenskönans förutsättning.