Hej Danish Sial!
Fyra frågor till debutanten Danish Sial, aktuell med boken Samvetsfången.
Hej Danish Sial! Du är aktuell med boken Samvetsfången, en autofiktiv skildring av din pappas liv. Hur kom det sig att du började skriva om din pappa?
Det korta svaret: det är en spännande livshistoria. Det långa svaret …. Hela fars liv har varit en kamp för frihet, i både stort och smått: friheten från sin pennalistiska far, friheten för det pakistanska folket och den absoluta friheten från förtryck. Det har han och många andra frihetskämpar fått betala ett högt pris för. Han blev fängslad och torterad, och det var inte självklart att han skulle överleva och kunna berätta för eftervärlden vad han varit med om. Jag är både tacksam och stolt över min fars gärningar och det har alltid varit en självklarhet för mig att få berätta min fars livshistoria. Alla har sin berättelse, detta är hans och om man inte känner igen sig i den kan man låta sig inspireras och inte ta vårt leverne för givet.
I boken får vi följa din pappa Din, från hans barndom fram tills några år innan du föds. Han flyr inte mindre än tre gånger för sitt liv, och utöver flykt så är även politik ett rätt centralt tema i boken. Berätta!
Politiken är det hantverk han valde att ägna sig åt för att genomföra förändring. Kampen i Pakistan har i historien länge varit mellan militärjuntan och socialismen. Valet var enkelt för honom, vilket också förde honom till Sovjetunionens där han välkomnandes varmt. Men politiska åskådningar är inte beständiga och genom boken får vi följa hans politiska uppvaknande. Det han en gång trodde var det optimala samhällssystemet visade sig vara en skimär. Men den politiska kampen har alltid och är än i dag högst aktuell för far. Hela hans tillvaro har präglats av den politiska strävan.
Detta är din debutbok. Vad har varit svårast med att skriva den, skulle du säga? Och vad har varit roligast?
Vissa dagar och i vissa stycken känner jag mig värdig litteraturpriser. Andra dagar och andra stycken får mig att tvivla på min förmåga att ens komponera en mening. Jag har iallafall skrivit på det sätt jag själv önskar att läsa den. Jag har fått uppleva hela känslospektrat, har varit alltifrån glad, arg och sur till ledsen och lättad. Det svåraste har varit att finna mitt språk. Oavsett hur mycket man läser på eller lyssnar till andra om hur man kan göra, så är det i slutändan ens eget verk, där man själv får avgöra hur det ska vara.
Det roligaste i processen har varit att jag har nu en djupare förståelse för både min far och mor, varför de är som de är och vad som har präglat dem. Även att det känns som att jag skapar ett band till de som kommer att läsa boken.
Vem borde läsa den här boken?
Alla som är intresserade av action och reflektion. Det är en händelsestyrd bok med otroliga skeenden i diktaturens Pakistan, kommunistiska Sovjetunionen och Olof Palmes Sverige. Samtidigt som det är en reflekterande, inåtblickande berättelse om att finna fotfäste.