Det är tropiska nätter nu
”Det är tropiska nätter nu” är ett vrål transkriberat till en lugnt och obönhörligt framåtskridande roman med ett oväntat slut. Dahlqvist beskriver en människa som förlorat sin möjlighet att vara komplex. Som förlorat sin symfoni och blivit en enda ihållande ton med ett enda mål. Det är mycket vemodigt och känns samtidigt så sant. Gunilla Brodrej, Expressen Kultur
“[Boken] … blir djärvare i takt med att Clara tar konsekvenserna av att hon inte längre vill eller kan leva som vanligt. Slutet artar sig till en suggestiv final med element från både ”Fight club” och ”Sagan om ringen”.” Björn Wiman, DN
“[Anna Dahlqvist] har gjort en stark debut.” Kjell Andersson, Kristianstadbladet
—
»Här kommer vattnet att svepa in, ta med sig datorer, skrivbord, stolar, skrivare, böcker, papperskorgar. Det går inte att hålla sig över ytan, det är lönlöst att ens försöka simma när vattnet stormar fram, när det virvlar och slår. Vi kommer att gå till kaffemaskinen, fylla våra koppar, sitta i ännu ett möte, värma matlådorna och sedan kommer vi att slås sönder.«
Det är den onaturligt heta sommaren, skräcken för bränder, översvämningar, hungersnöd och vattenbrist, som tvingar Clara till den psykiatriska avdelningen. Det är löpsedlarna om klimatkatastrofen som jagar iväg henne från allt som var välbekant och tryggt.
Läkarna säger att hon kommer att bli sig själv, att medicinerna kommer att hjälpa. På sjuksköterskans rum står de på rad, hundratals askar och burkar med tabletter. Finns det ett botemedel för det hon känner? När hettan har lagt sig återvänder hon hem. Där väntar Vide, barnet hon har satt till världen, han vars liv just har börjat.
Men Clara kan inte slå sig till ro.
Det är tropiska nätter nu är Anna Dahlqvists debutroman.
Författare