Hej Agneta Klingspor!

Hur var det att skriva Går det åt helvete ska jag ändå dö?
Det var ett schå, för jag har ju faktiskt börjat glömma här och var, men lät det stå kvar i boken, jag skrev liksom in glömskan i boken. Jag tänker inte när jag skriver och tur är det. Det enda jag tänkt ut är kärleksscenen på terrassen, den scenen låter jag komma tillbaka genom hela boken. Eller så ville jag bara ha erotik med, när jag skrev om det begynnande förfallet som åldrandet är. Som en slags motpol kanske.

Det är en väldigt humoristisk bok om att åldras. Var det är en förutsättning för att skriva om fru Ms tillkortakommanden?
Det tänkte jag inte på. Det komiska faller sig naturligt. Speciellt om något är tungt i tillvaron. Jag menar, livet kan ju vara överjävligt och då måste man skratta!

Vem ska läsa boken? 
Till alla som lever och till slut ska dö. Som författare tänker jag inte på för vem jag skriver. Det finns inte i min hjärna. Jag är människa och läsarna också. Det räcker långt.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Agneta Klingspor är uppväxt i Uddevalla och bosatt i Stockholm. Går det åt helvete ska jag ändå dö är hennes trettonde bok.