Perspektiv från Västerbotten

Aktuellt

Så höjer sig landet är en drömsk, vacker men även sorglig berättelse om att känna att man inte passar in. Den utspelar sig i Västerbotten i början av 1800-talet och handlar om bonden Anders. Romanen är Svante Bäckströms debut.

– Sen jag började läsa böcker så har jag velat pröva hur det är att skriva en bok. Ändå skrev jag aldrig, förmodligen av rädsla inför uppgiften. Åren gick, men så kom en lucka i livet när jag inte kom på något annat att göra.

Hur dök berättelsen om Anders upp?

– Det är en berättelse från min barndom, min döda farmors röst. En skröna om människan som grundlade hemmanet där min far växte upp. När jag famlade efter något att skriva om så började jag tänka att den kanske var värd att berätta. Det blev ett pussel av muntliga, och delvis nedtecknade fragment som i sin tur fick inspirera en annan, påhittad, berättelse.

Hur skulle du beskriva Anders?

– En överlevande rest från vår tid som jägare och samlare. En människa i samklang med naturen, som inte förmår att tvinga den, eller sig själv, till arbete. En ångerfull drömmare som vill fly till en värld där allting är vackert.

Nyligen publicerade en artikel i SvD om Västerbotten i litteraturen, varför tror du att det landskapet odlat så många författarskap?

– Svår fråga. Det brukar ofta talas om Zachrissläkten, den gamla författarsläkten från Kvavisträsk, som alla de så kallade Västerbottensförfattarna härstammar från. Men den går så långt bakåt i tiden att nästan alla västerbottningar kan spåras dit, och säkert många andra i vårt land. Just författartätheten beror förmodligen på slumpen, och den gör ju större avtryck när invånarantalet är lågt. Eller så finns det någon mer sociologisk förklaring. Kanske har underifrånperspektivet odlat ett intellektuellt hävdelsebehov gentemot landet i stort, för det finns väl inget som anses så bildat och fint som att skriva böcker? Inte i Västerbotten i alla fall.

Vem är du när du inte skriver?

– Ja, vad är en människa? Just nu är jag nästan uteslutande småbarnsförälder och hemmafixare. Jobbar som läkare, men i olika perioder och i varierande grad har jag ägnat mig åt teater, fredsaktivism, dagdriveri, kroppsarbete och filmande. Men jag känner mig mest som en avdankad gärdsgårdsfotbollsspelare från Burträsk.