På förekommen anledning
Författaren till Tivoli, Kim Kolliander, identitetsbloggar:
Hej Atlas kära förläggare!
Jag har med storögt intresse följt gissningarna om min rätta identitet. Som om jag inte vore jag.
Få se nu: Alexandra Pascalidou, Jonas Hassen Khemiri, Björn af Kléen, Martina Lowden, Carl-Johan Vallgren, Malte Persson, Gabriella Håkansson och nu senast Maja Lundgren.
Jag är inte mindre hedrad av något av dessa namn. Återkommer nedan till sanningshalten.
Låt mig bara, som varje författare, utgjuta mig något om bristen på innerligt intresse. Vad spelar det för roll vem som har skrivit en bok när själva textens möte med läsaren är de enda oumbärliga elementen för läsningen? Jag skulle mycket hellre följa en diskussion om bokens innehåll än om dess upphovsmakare. Det var ju därför jag valde en pseudonym, för att kunna ställa mig vid sidan av. Men man styr inte över läsningen och än mindre över läsarna. Och tur är det.
Men ändå, vad roligt det skulle vara att höra om vilken av bokens fyra delar som föredras av läsarna. Och framför allt varför. De är ju mycket olika varandra.
Jag får väl dra igång diskussionen. Den som ligger mig varmast om hjärtat är del 3 (för medkänslan), del 2 (för spänningen), del 1 (för humorn) och del 4 (för kärleken). Utan rangordning – sorry – för man kan inte föredra en avkomma framför en annan. Men läsarna får och kan. Många har skrattat mest med del 4. Eller 1. Berörts starkast av 2.
Etc.
Nu återkommer jag till gissningarna om författarens identitet IRL. Det är värdiga kandidater men varför denna individcentrering och varför bara yngre författare? Det hörs ju på namnet KOLLiander att man skulle kunna tänka i andra banor.
Kanske är Kim ett författarkollektiv bestående av Kerstin Ekman, P O Enquist, Elsie Johansson och Lars Gustafsson. De sammanträder med långlunch första tisdagen var månad på Alvesta stadshotell och mailar där emellan.
Gissa vem som skrivit vilken del?
Uppmanar,