Hej Anna Dahlqvist
Vad handlar din nya bok om?
Om att makten över mensen är en politisk fråga att ta på största allvar. När skammen, som präglar menstruationen i princip överallt, kombineras med fattigdom blir det svårt att gå till skolan, att arbeta eller över huvud taget röra sig utanför hemmet för många människor som blöder. Brist på mensskydd, vatten, toaletter, papperskorgar och inte minst tystnad och okunskap leder till återkommande brott mot de mänskliga rättigheterna – som de om hälsa, utbildning, om att inte diskrimineras. Att blöda blir ett skamtecken och ett högst påtagligt hinder i vardagen. Men, alldeles oavsett ekonomiska förutsättningar, så påverkas alla menstruerare av skam och tystnad. Samtidigt ser vi en global mensrörelse av aktivister, forskare, FN-människor och en och annan politiker som insett att det här är en fråga om mänskliga rättigheter och som försöker göra menspolitik. Det händer mycket.
Har det inte skrivits tillräckligt med böcker om mens?
En halv och en hel serieroman och en bok för unga menstruerare? När det här är något som påverkar så många människor … Nej, det tycker jag alltså verkligen inte. Vi har bara börjat prata om mens och behöver nysta vidare i vad det betyder att vi som har mens har en mycket begränsad makt över den som en följd av tystnad och skam. Till exempel är forskning och vård kring pms, pmds, mensvärk och endometrios katastrofalt underprioriterad, liksom utveckling av mensprodukter. Vi pratar alldeles för lite om vad det kostar att ha mens, liksom om hållbarhetsaspekter. Och om vad skammen gör med oss.
Du har rest runt och intervjuat många kvinnor och unga flickor. Har du något särskilt minne från de resorna?
När Saudah som jag intervjuade i Kampala i Uganda berättade om hur pojkarna på hennes skola skrattade om de fick blodfläckar och jag frågade om de inte blev förbannade? Hon tittade på mig som om det var en sådan konstig fråga, nästan obegriplig, och sa att: ”Nej, det är ju för att vi inte lyckats hålla oss rena”. Det där ansvaret, att det var deras eget fel, kändes så hopplöst. Och samtidigt var det ett eko från min egen högstadietid – med skräcken för blodfläckar och det där ansvaret för att hantera något som omvärlden gjort så orimligt svårt.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Anna Dahlqvist, född 1975, är chefredaktör för tidskriften Ottar och journalist med sexualpolitik som specialområde. Hon har tidigare skrivit boken I det tysta (2012), ett reportage om abortförbud och hotad aborträtt i Europa.