Motverka skitlivet

”Vi ville inte bara beskriva arbetsmarknaden, vi ville diskutera bristerna med osäkra anställningar.” Seminarium om antologin Skitliv på Bokmässan.

På bokmässelördagen samtalade Victor Bernhardtz, redaktör för Skitliv och utredare på fackliga idéinstitutet Katalys, med Ester Roxberg, författare till Fågelhuset om ungas villkor på arbetsmarknaden.

Skitliv är en bok om den nya arbetsmarknaden i Sverige, sedd genom unga människors ögon. En ny generation fostras in i en arbetskultur som
skapar stress, smärtor och rotlöshet. En kultur som kräver total anpassningsvilja, men som inte ger tillbaka i form av en plats i samhället. Är det här hur vi alla kommer att få det i framtiden?

Beställ Skitliv här:

[buy product_id=”2020″]

Klicka på köp » Varukorgen ploppar upp till höger, se den rosa pilen.

Det är vanligare med osäkra anställningar i dag i jämförelse med hur arbetsmarknaden för unga såg ut för 20–25 år sedan. 475 000 unga hade fast anställning då, i dag knappt 300 000.

– Åttiotalisternas föräldrageneration är fullproppad av klassresor. Många har växt upp med bilden: du kan bli vad du vill, säger Victor Bernhardtz. Men åttiotalisterna möter något helt annat när de kommer ut på arbetsmarknaden, fortsätter Victor Bernhardtz.

Av de unga åttiotalisterna mellan 25 och 34 år är 17 % av männen och 25 % av kvinnorna utan fast anställning. Det vill säga var fjärde kvinna, av de som jobbar, står utan fast anställning.

Enligt Victor Bernhardtz är orsakerna till att arbetsmarknaden för unga har förändrats flera. I början av 1990-talet märks ett trendbrott. Sverige hade en egen finanskris, vi gick med i EU, flera branscher krisade, och vi fick ett friskolesystem.

Detta har utvecklats till jätteproblem med exempelvis osäkra anställningar och bemanningsföretag. I stället för att anställa alla behov inom ett företag, läggs verksamheter ut på entreprenad.

Ester Roxbergs roman Fågelhuset är en berättelse från kulturbranschen som inte lyfts upp tillräckligt ofta. Boken handlar om unga Liv som är praktikant på ett bokförlag. Hon får allt fler uppgifter som hon inte förmår sig att säga nej till, hon får sms från sin chef för att jobba omöjliga tider.

I kulturbranschen jobbar många i projekt där man vill förbättra samhället och människors lika värde. Det blir motsägelsefullt när man jobbar för en organisation som använder sig av gratis arbetskraft.

– Huvudpersonen får utmattningssymtom, det finns en överrepresentation av duktiga tjejer i kulturbranschen. Killarna får ofta förtur, säger Ester Roxberg.

– Kulturbranschen (och mediebranschen) går i bräschen för dåliga villkor på arbetsmarknaden. Det finns hög acceptans för att det ska se ut så här, säger Victor Bernhardtz.

Vad måste till för att arbetsmarknaden för unga ska förändras?

Victor Bernhardtz anser att vi inte kommer att gå tillbaka till tiden när 90 % av de anställda i Sverige hade en fast anställning. Det finns alldeles för starka intressen som motverkar det.

– Det görs för lite politiskt, säger Victor Bernhardtz. Det går att förändra ramarna. Det går att ha en bättre a-kassa, en bättre föräldra- och sjukförsäkring.

– Vi kanske kan tillåta människor passa in i samhällets trygghetssystem utan att behöva vara en a-människa. En ung människa som inte uppfyller a-kassans kriterier kommer ju inte att gå med i a-kassan, fortsätter Victor Bernhardtz.