Hej Hynek Pallas!

Författaren och kulturskribenten Hynek Pallas är aktuell med sin andra bok, där han i sex personliga essäer spårar vilka avtryck erfarenheten av exil och migration har lämnat i det svenska samhället. Vi ställde tre frågor till honom.

Är Ex: Migrationsmemoar 1977–2018 en memoar?
Jag döpte den till memoar av flera anledningar. Essäerna i boken utgår ifrån mig och min familj och släkt oavsett om de handlar om flerspråkighet eller de senaste decenniernas utveckling i Centraleuropa.

Men i ett större perspektiv är det också ett slags minne över migration och exil bortom mig och oss som jag inte upplever har publicerats i dag. Men ett som är nödvändigt.

Varför ville du skriva den här boken?
Samtalet om ”migration” är i dag ofattbart ensidigt. Rubrikerna, debatterna och opinionen präglas av ”migration” som hotet vi ska rusta oss för politiskt. För varje dag sedan jag satte punkt i manus har det bara blivit värre.

Men hela mitt liv har jag lystrat för de andra berättelserna – de om flerspråkighet och övernationella liv. Letat efter minsta blinkning om dem. Och jag vet att jag inte är ensam. Så jag tror att många fler än jag själv behöver de öppningarna mot andra tankar och samtal. De som jag försöker skapa här.

Och de behöver särskilt läsas av alla som inte växt upp med dessa erfarenheter.

Du framhåller i dina essäer att migrationen i dag har blivit mer än ett begrepp för flytt. Det är en erfarenhet, skriver du. Vad menar du med det?
Häromveckan besökte jag den dansk-vietnamesiske konstnären Danh Vos utställning på Guggenheim i New York. Nästan allt Vo gör handlar om migration och en värld kluven mellan det nationella och dem som tillhör något mer än så, och hur det präglar dem. Han ställer ut vitvarorna hans mormor fick när hon först anlände till USA. Och bland alla dessa stora installationsverk fanns en frimärksstor dödsannons som Vo publicerade i LA Times när mormodern dog. I stället för att skriva vilka som hade överlevt henne, som ju är brukligt, var annonsen en lista över alla hon hade överlevt under ett långt liv kantat av flykt. Alla de som hade dött för tidigt.

Det är ett utmärkt exempel på hur erfarenheter ändrar perspektiv. Inte på samma sätt för alla – vi är individer. I Ex visar jag, liksom Vo i sina verk, hur tolkningsramen blir annorlunda än för den som växer upp mononationellt. Men att det just därför inte alltid finns ett språk för den. I många fall är det också en erfarenhet som därmed blir till tystnad. Den vill jag bryta med den här boken.