Hej Duraid Al-Khamisi

Efter den hyllade uppväxtskildringen Regnet luktar inte här återvänder Duraid Al-Khamisi med romanen Mellan floderna som släpps i början av mars. Vi ställde tre frågor till honom.

Din hyllade debutbok, Regnet luktar inte här, var en rasande och sårbar uppgörelse med Sverige. Är romanen Mellan floderna en rasande och sårbar uppgörelse med Irak?
Det är två helt olika böcker både vad gäller stil, form och ton. Debuten var en dokumentär självbiografi, där jag försökte skildra den ilska och frustration som jag upplevde som ung. Mellan floderna är en roman där huvudkaraktären är en osympatisk ängel som blir nedsänd till jorden. Som läsare får man följa med på Gabriels magiska resa i tvåflodslandet – och landets tyvärr våldsamma historia.

Hur var det att skriva den här romanen?
En helt fantastisk process. För mig var den kreativa skapelsefasen, som konstnär och författare överordnad slutresultatet. Det är en ganska tillskruvad och udda berättelse, skulle jag säga. Jag är väldigt nöjd med resultatet.

Mellan floderna är inspirerad av arabiska berättartraditionen. Du beskriver boken som ”magiska berättelser broderade med guldtråd och kryddade med jasmin”. Kan du berätta mer om det?
Ja, boken är delvis inspirerad av muntliga berättartraditioner med tusenåriga anor från Mellanöstern, Afrika, Latinamerika och i viss mån Japan och Kina. Men jag företräder också en estetik som lånar element av magisk realism, absurdism och naivism. Samtidigt som jag älskar teater, film och poesi – och inte minst journalistik. Resultatet är vad jag kallar magiska berättelser broderade med guldtråd och kryddade med jasmin.